Håll skärpan uppe, för här kommer en gåta:
sedan jag blev vuxen har ingen sett mig gråta
Kan det bero på att jag aldrig haft någon sorg?
Eller passar jag på när jag är ensam i min borg?
Nej, svarta tårar rinner alltid inåt – de syns och hörs ej
men är desto bittrare på andra sidan, om du frågar mig
för svarta tårar sparas för evigt, i hjärtats djupa dalar
de skvalpar runt och svärtar ned i alla minnets salar
I hemlighet inom mig där finns ett svart och stormigt hav
och det är på detta som min själ för länge sedan gick i kvav
De svarta tårarna, de vill visst aldrig torka
de väger dessutom mycket mer än vanligt vatten
Så länge som de tynger, kan sinnet inget orka
och känslorna som finns där simmar vilsna runt i natten
En del säger att ett kusligt skratt kan ge dem kalla kårar
men det mest otäcka som finns är kanske tysta svarta tårar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar