Min stora förebild

Frisören: Sitter du bra?

B: Ja, tack!

F: Du, ursäkta min påflugenhet, men visst är du Botoxa?

B: Ja, det är jag, det.

F: Jag visste det! Jag läser allt om dig i tidningarna! Du är kanske min största favorit-kändis! Ja-a, jag tycker att du lever ett så fascinerande liv.

B: Tack. Ja, man gör väl vad man kan för sina fans.

F: Ja, jo, du är fantastisk! Men, ursäkta det är nervositeten, en kändis i min stol, du vet – förlåt men jag kommer inte ihåg just nu vad du blev känd för, i början, alltså.

B: Nej, det är ju mer än tio år sedan, nu. Jag hade två hits, ”Billig” och ”Det är jag, det”.

F: Javisst! Nu minns jag. Du var ju så fin i videorna, dansandes i kortkort kjol och tajt halvgenomskinlig topp. Dom låtarna var länge min mans favoriter. Han kunde sitta som klistrad vid MTV.

B: Ja, det var många som gillade mina låtar. Mest män, faktiskt, och det tycker jag var fint, liksom, att de kan gilla låten fast den är med en tjej.

F: Ja, precis! Men du, vad hände sen då? Jag minns inte fler låtar.

B: Näe, du vet, det var så tragiskt. Min röst tog livet av sig. Och hon hade skrivit en så gripande lapp: ”Du tog allt, jag fick ingenting!” Jag blev så förvånad, hon måste ha haft en hemlig pojkvän, eller så. Fast hon borde ju förstått hur det skulle gå med det. Hon var ju både tjock och ful, stackarn – men hon var en riktigt bra röst. Jag gick på begravningen som en av de närmast sörjande och grät framför fotograferna och allt. Det var med i alla tidningar.

F: Jo, nu minns jag det också. Det var ju så fina bilder på dig. I snäv svart kjol och en blus i tunt svart flor. Min man tyckte också att det var så gripande bilder. Jag minns att han klippte ut ett par och sparade.

B: Nämen, så rart. Iallafallså bestämde jag mig för att inte skaffa en ny röst. Jag hade så mycket att göra ändå: Gå på alla kändisfester, tala ut i olika tidningar – och TV med ett par gånger – och så blev jag ju ihop med min första man, DV. Dessutom tog jag några bildserier för lite olika blaskor.

F: Ja, du, nu får jag ett gammalt minne till, det var rätt lustigt: Jag och min man satt med var sitt favoritmagasin, och så upptäckte vi att båda läste ett bildreportage om samma person – ja, du alltså! Jag tror att jag läste om bröllopet faktiskt. Och min man … något om att du gärna visade dig från din bästa sida ...

B: Ja, det var hektiska tider. Men, du vet, alla tror att vi kändisar har det så bra, men om man vill hedra sina fans och ligga i topp på rubrikerna och så, ja, då måste man verkligen ligga i många gånger.

F: Ja, du verkar ha legat en hel del – i. Jag tycker att du är så duktig och tapper. Du var så öppen vid skilsmässan, till exempel. Både om dig och honom, DV. Och sa alltid precis vad du tyckte om honom och så. Där slog det gnistor! ”Att låta doppa honom levande i syra vore alldeles för gott för honom”, var det inte något sånt?

B: Ja, det måste ju få storma lite när man skiljs åt. DV var ju alltid lika rakt på han.

F: Förlåt, mitt minne igen, men vad var det nu DV stod för …

B: Domestic Violence. Ja, det namnet tog han sig tidigt i karriären. Han har ju alltid varit en såndär heltypisk musikrebell. Han slog lika bra när han var ute på turné som hemmavid. Bara tänk så många hotell som dekorerade om efter att han varit där.

F: Ja, vilken karl! Men jag förstår att du fick nog av honom när han bedrog dig med din bästa vän, eh, Silikona. Ja, du var inte nådig mot henne heller. ”Den hyndan ska jag klösa ögonen ur!”

B: Mmm. Ja, vi hade en riktigt storslagen fajt, där, om jag får säga det själv. Men allt det där har ju blåst över. Jag har min Paff Dego nu. Ja, jag hade ju en affär med skådisen Sed Yuser först, men det var innan skilsmässan. Vi flög under radarn lite längre än DV och Silikona, bara. Ibland måste man suga på en karamell och överraska murvlarna lite.

F: Ja, jag blev också överraskad. Och stackars paparazzi, som missade så mycket! Det var nästan styggt av er! Men Silikona hade väl också haft ihop det med honom, en gång?

B: Javisst, det var hon som förde oss samman, förstås. Men, som sagt, allt det där är gammalt, nu. Jag och Paff är numer goda vänner med Silly-DV, som de brukar kallas. Du, det här är inte ute ännu, men både DV och Silikona ska förresten vara med i Melodifestivalen i år.

F: Nej, vad säger du! Så spännande. Ska de sjunga om utseendefixering eller orgier eller …

B: Nej, nej, du vet: Otrohet, lögn, hädelse och annat ytligt eller moraliskt tveksamt – det känns ju så tjugohundraelva, det somnar bara folk av nu. Nej, i år går man rakt på den grova kriminaliteten. Silikona ska sjunga en svängig sång om fadermord och DV ska sjunga om att han vill sälja droger till barn.

F: Jamen så bra att det blir lite barnorienterat i alla fall. Det sitter ju så många familjer samlade vid TV:n då. Ja, mina ungar älskar melodifestivalen. Särskilt vår lilla femåring, jag är säker på att han kommer att älska DV:s bidrag.

B: Säkert. Ja, det är ju jättemånga barn som vill växa upp och bli precis som han.

F: Eller som du. Min lilla dotter försöker ofta trippa fram precis som du brukar göra framför TV-kamerorna. Hon har inte fått till höftrullningen riktigt ännu, men det är så gulligt ändå. Och när hon lutar sig fram och sätter ihop händerna och putar med munnen – ja, det är kusligt likt. Hon har redan börjat prata om att hon vill blondera sig.

B: Det är alltid lika roligt när man får höra att man är en förebild för någon.

F: Mm. Men du, vad ska du själv göra nu framöver?

B: Ja, nu har ju jag och Paff varit tillsammans i flera månader. Som jag sa till tidningarna när vi blev ihop: ”Nu har jag verkligen hittat mina drömmars man. Vi är så lyckliga, och har fått sån ordning på livet. Allt kommer att vara som en saga från och med nu.” Så då tycker jag att det är OK om vi är ihop någon månad till, alltså.

F: Ja, visst, visst. Du har ju visat upp dina nya hundar, nu senast också, så man har ju kunnat följa dig. Och ja, du hade väl en katt ett tag också?

B: Ja, innan hundarna hade ihjäl den. Irriterande sak … Men iallafallså – om jag nu bara hade haft den minsta självinsikt – så skulle jag väl inse att det snart spricker mellan Paff och mig. Vi träffas så sällan. Särskilt efter allt strul som skatteverket utsatte Paff för. Att de inte kan låta en stackars fattig miljonär få ha sina smulor ifred.

F: Ja, det är hårt. Tufft för dig, med, om ni nu bryter upp lär väl en del av de där miljonerna bli dina. Klart att du inte vill att någon annan river i dem. Men vad skulle du göra sen?

B: Kanske ska jag då försöka få ihop det med Anabolo. Han har ju varit tillsammans med Naiva i snart ett år! Jag skulle göra den jäntan en tjänst om jag bröt isär dem. Hon har ju inte alls varit inne i partnerbytar-karusellen ännu, stackarn. Det enda hon har att mata media med just nu är ju sina ätstörningar, det blir bara så banalt i längden.

F: Ja, jag sa ju det: Du lever ett så fascinerande och glamoröst liv, alltså. Jag tycker att du är underbar.

B: Men du! Nu har jag ju helt missat att säga att jag faktiskt har jobbat lite, precis nu senast.

F: Javisst! Så dumt av mig att inte tänka på det. Du har ju blivit skådespelare!

B: Precis. Jag spelar en kvinna som ligger i koma under nästan hela filmen, fram till slutet, då hon förklaras hjärndöd och man stänger av alla maskiner. Regissören var förresten en riktig raring, han sa att jag var som klippt och skuren för rollen. Ja, sen har jag en scen nästan sist i filmen då jag ligger i öppen kista på begravningen.

F: Jaha, du fick ligga mycket under filmproduktionen, märker jag.

B: Du kan aldrig ana. Men jag har faktiskt en scen då jag är uppe och rör på mig också. En riktigt gripande scen. Det är en flashback, när min man sitter vid sängen och tänker på vårt första möte. Då är jag en cheerleader som dansar i kortkort kjol och tajt halvgenomskinlig topp.

F: Jag lovar att vi ska gå och se filmen så fort den kommer ut, kanske hela familjen tillsammans. Jag har en känsla av att min man kommer att älska den.

B: Ja, jag hoppas att jag kommer att kunna vara med på premiären. Det är lite preliminärt allting just nu i kalendern. Det har ju gått ett tag sedan jag var på detox, eller rehab, senast, så man kanske får räkna med att det blir i år igen.

F: O, du har ett så spännande liv! Ja, om det händer så kan du vara säker på att jag kommer att var med dig hela tiden. Jag ska följa varje tur och kur. Och så klart varje ofördelaktig bild som de publicerar. Det blir nog spännande att se vad som ska hända med hundarna då också. Det är allt lite synd att du aldrig fått barn.

B: Jo, men du kan inte vänta dig precis alla skandaler från varje kändis. Vi måste få ha våra brister vi också.

F: Ja, naturligtvis. Jag klandrar dig inte på något sätt. Du är ju min stora idol, en riktig favorit-kändis. Tänk så mycket du har hunnit ge oss veckotidningsläsare att frossa i på dessa år ändå!

B: Tack, tack! Som sagt: man vill ju dra sitt strå till stacken, och det är alltid så roligt att kunna vara en förebild för någon.