Bekräftelse ... reklam ...

Jag fortsätter att ligga högt på K1:s boklistor. Kul att fler än jag själv gillar det (och hur) jag skriver.

http://www.kapitel1.se/boklistor

Tokar bland bokar (Eller: Amatörskaldens dilemma)

Jag gav mig ut att i skogen vandra

Där mötte jag min gode granne bland andra

Och grannen han frågade: ”Hur står det till?”

”Jo tack, jag mår väl precis hur jag vill!”

Grannen han nicka’, jo, så var det nog

För honom det kvittade om jag så dog!

Jag hade strax återupptagit min gång

När plötsligt jag hörde en underbar sång

Då gick jag dit, var från sången ljöd

Där satt det en flicka, så fager och röd

Med sången hon redan fångat mitt hjärta

Nu fylldes mitt bröst av båd’ glädje och smärta

Jag kunde ej tiga; jag hov upp min röst

Och gav ljud åt det som tryckte mitt bröst

”Du har vunnit min kärlek, o, väna mö

så ge mig din hand, eller låt mig få dö!"

Hon svara’ när mot mig sitt finger hon rikta’:

"Jag tager dig blott om du slutar att dikta!"

Så nu lever vi lyckligt i alla da’r

Om inte jag åter till pennan tar

Ja, nu lever vi lyckligt i alla tider

Om inte

jag diktar

nå’t mer vad det lider…

A man walks into a … job interview.

"Time" av Salvatore Vuono, hämtad från FreeDigitalPhotos.net FreeDigitalPhotos

Oscar knackade lätt på dörren, vred om handtaget och klev in på Ms. Gildenshines kontor.

Hans bistra chef lade på luren och lyfte blicken från sina skrivbordspapper. ”Ja?” utropade hon på sitt tvära och avmätta sätt.

Oscar höll upp sin stora fullskrivna kalender: ”Klockan är fem i två, Ms. Gildenshine. Ni har en ny arbetssökande inbokad klockan två.”

”Javisst, javisst!” Hon sköt sin pappershög åt sidan. ”Tack, Oscar! Har du din Notebook redo? Nå, ta stolen där och sätt dig där du brukar! Vem är det nu?”

”Mr. Kennel. Kenneth Kennel. Fina meriter och en personlig rekommendation från direktör Craenward.”

”Ja, det låter ju lovande.” Ms. Gildenshine såg upp på klockan på väggen. ”Men det ser inte så lovande ut för honom.”

Oscar följde hennes blick och visste precis vad hon menade. Ms. Gildenshine hade mycket strikta krav på sina arbetssökande. Den första och sista regeln var att man inte fick komma för sent till sin anställningsintervju. Absolut inte. På inga villkor. Kom man inte i tid behövde man inte komma alls. Kenneths chanser höll på att ticka iväg för gott.

Nostalgi

Fortsättning på lördagstemat: Nätvideor.

Vet inte varför jag kom att tänka på denna låt för ett tag sedan. Jag fick leta en del för att hitta den via mitt bredband. Att söka på "Street Dance" var ju hopplöst, som väl var kom jag ihåg några ord ur texten. Det gav namnet på gruppen, och sedan gick det att hitta en video. (Spotify har den inte.)

Break Machine - Street Dance

Mera robotar ...

Kämpande androider.

Robotics

Android 207

En fantastisk saga i enkla bilder ...

Android 207

Save the antilope!

Ett av mina absoluta favoritklipp:

http://www.extremefunnyhumor.com/movie.php?id=98

TV-underhållning ...

Legitimerar en TV-kamera vad som helst? Alltså vilket uppträdande som helst.

Jag tänker på program som "Ballar av stål" och annat som nyliga TV-trailers fått mig att tro är på gång. (Jag tittar inte på skiten.) Dolda-kameran-program sådana de en gång började tycker jag är helt OK, och roliga, men när man verkligen är elak och helt respektlös mot oskyldiga offer -- är det fortfarande kul?

Tydligen, för många. Men är det legitimt? Och om offret blir upprört, får det skylla sig självt, har det bara inget sinne för skoj, då?

Här har vi en film som åskådliggör detta fenomen på ett roligt och talande sätt:

http://www.extremefunnyhumor.com/movies/kickinthenuts.wmv

Tema idag!

Idag sätter jag ett litet lördagstema på bloggen: Nätvideor.

Det finns en del kul och intressant därute i cyberrymden, även om jag inte har en särskilt imponerande koll på läget. Något kan jag i alla fall dela.

Svarta tårar

Håll skärpan uppe, för här kommer en gåta:

sedan jag blev vuxen har ingen sett mig gråta

Kan det bero på att jag aldrig haft någon sorg?

Eller passar jag på när jag är ensam i min borg?

Nej, svarta tårar rinner alltid inåt – de syns och hörs ej

men är desto bittrare på andra sidan, om du frågar mig

för svarta tårar sparas för evigt, i hjärtats djupa dalar

de skvalpar runt och svärtar ned i alla minnets salar

I hemlighet inom mig där finns ett svart och stormigt hav

och det är på detta som min själ för länge sedan gick i kvav

De svarta tårarna, de vill visst aldrig torka

de väger dessutom mycket mer än vanligt vatten

Så länge som de tynger, kan sinnet inget orka

och känslorna som finns där simmar vilsna runt i natten

En del säger att ett kusligt skratt kan ge dem kalla kårar

men det mest otäcka som finns är kanske tysta svarta tårar?

I put a spell on you

Your beautiful heart and soul

body and mind

To capture this is my goal

to forever bind

I really want you to be mine

so I say these words, I sing this song

Because then you’ll think it’s just fine

that to you forever I’ll belong

Putting a ring around your finger

that, you see, will be the token

with me you’ll forever linger

a bond, never to be broken

I’ll be captured now, just like you

I will always be true

What I hold you to, I must do

You will never be blue

Yes, to you I will now and forever be bound

for the spell works the same the other way around

Ett annat perspektiv

Detta var andra gången far var försenad till kvällsmålet. Ingrid ställde grytorna på bordet och sprang ut ur stugan. Hon fann honom på åkern där han stod på knä och hackade i jorden. Att se honom så fick det att värka i hjärtat – och inte blev det bättre av att se hur lite han fått gjort sedan hon lämnade honom.

”Far! Far! Det är dags för kvällsmål!” Hon gick fram till honom. ”Låt mig hjälpa dig upp. Är det ryggen nu igen?” Hon visste mycket väl att det var ryggen – att det alltid var ryggen. Far sa sällan något, men det syntes att värken aldrig släppte honom längre. Som bäst var den lite mildare.

”Jo – lugn flicka, jag kan resa mig själv!” Han tog spjärn med hackan i jorden och lyckades komma på fötter. ”Jo, nog sätter det åt lite åt det hållet.” Ett sådant medgivande betydde att Ingrid inte skulle ha behövt se de blanka ögonen för att förstå hur oerhört plågad han var.

Far såg sig om på åkern och noterade samma sak som Ingrid. ”Har du redan kvällsmålet färdigt? Kan det inte vänta en liten stund. Jag behöver bli färdig här.”

Att detta var sant visste Ingrid, men hon visste också att det inte skulle gå. Frustrationen fick henne att vara ovanligt rättfram mot honom: ”Kvällsmålet blir redan sent som det är. Det mörknar nu. Far, vi får inte mer gjort här idag, det vet du. Kom nu innan maten kallnar!” Hon såg hans förtvivlan. ”Vi tar igen det imorgon, far. Det här kommer att lösa sig, jag lovar!”

”Jo. Jovisst, det löser sig. Vi tar nya friska tag imorgon.” Fars röst var tillkämpat stadig och stark. Han tog ledningen hemåt mot stugan och slapp därmed att se vem som nu hade blanka ögon.

Nu kommer strax ännu en novell upp.

En fortfarande färsk novell, som redan fått flera bra omdömen på K1. Lika bra då att ta den direkt hit också.

Far, får får får?

Min lillebror (El sueco loco)  och jag skrev en gång för länge sedan en text baserad på gamla klassiska talesätt om får. Vi byggde ut och kring. Förutom i talesätten är allt skrivet med allitteration på "F".

 Läs om den femårige fårforskaren Fridolf:

Särsk riv ningar #2

Här tänker jag gå in lite närmare på vad som för mig är en klassisk särskrivning.

Först: Rubriken ovan är inte en "riktig" särskrivning, den är egentligen rent nosens, men jag anv änder den för att kanske kunna förme dla till särskrivare hur jag kän ner det när de särskri ver.

Vad är då en riktig, klassisk särskrivning? För mig är det när man delar på ordsammansättningar som egentligen är förkortningar av uttryck. Eller, bättre formulerat: ... där ett ord ger en bestämning till det andra.

Något som är skrivet isär(i sär?)=> särskrivning

Något som har satts/sitter samman=> sammansättning

Ett exempel som är typiskt för det jag vill få sagt=> typexempel

Olé! – Qué?

Jag är gammal och grå

och jag väger som två

Du tror mig väl knappt när du hör det

men en gång var jag ung

bara hälften så tung

De’e aptiten och tiden som gör det

Tänk, en gång var jag rik

egen båt; egen vik!

och alltid omsvärmad av flickor

Men nu finns inte en

som vill vara min vän

bortsett från två tomma fickor

Har du läst den än?

"Min stora förebild" är en humoristisk satirtext. Den siktar in sig på världen sådan den kan te sig genom skvallerpressens förmedling.

Texten har fått omdömet "kul och träffande" av en läsare på K1. Ibland går humorn kanske lite lägre jämfört med annat jag skriver, men det var svårt att undvika på grund av ämnet.

Klicka på etiketten "Humortext" i kolumnen till höger, så hittar du den lätt.

Bortbytingen

Flickan i den långa vida klänningen gick genom skogen med snabba, men försiktiga steg. Med famnen full av ris och pinnar sicksackade hon sig fram från trädstam till trädstam. Hela tiden såg hon sig ängsligt om.

Hon hoppade till när en lång gestalt plötsligt uppenbarade sig bakom ett buskage, men blev fort lugn igen. Det var ju sonen på herrgårn, Käcka Palle kallad; han var mycket väl känd av alla i dessa trakter, även dem som han själv inte kände.

Palle var en yngling som var i farten ifrån tidig morgon till sen kväll. Han lämnade visserligen sällan herrgårn, utom för täta utfall till marknadsplatsen, som låg omkring två fjärdingsväg från gården. Herrgårn var grundlagd av Palles far, Pål Styvnacke, endast något år innan Palle själv föddes och såväl Mor Seldrika som de båda männen hade ännu fullt upp med att göra en riktig gård av huset och de omgivande markerna.

Härnäst ...

... tror jag att jag ska lägga upp Bortbytingen för läsning. Den har legat högt på K1:s Boktoppen ett bra tag.

Särsk riv ningar

Märkligt vad många olika sorters öl det finns nu för tiden. Gå och titta i vilket snabbköp som helst! Det finns massor av spännande ölsorter, vissa med annorlunda färger, ex: blåbärs, andra hämtar av okänd anledning sin karaktär ifrån djurriket, ex: björnbärs, tranbärs. Tidigare visste jag inte ens att det fanns en hybrid mellan öl och vin: vinbärs. Svart vinbärs verkar vanligast.

Först förstod jag inte varför det stod ”dryck” efter ölnamnen (ex: Svart vinbärs dryck), men sedan upptäckte jag till min stora förvåning att man faktiskt kan få sin bärs som soppa också (ex: Blåbärs soppa). Häftigt!

Min stora förebild

Frisören: Sitter du bra?

B: Ja, tack!

F: Du, ursäkta min påflugenhet, men visst är du Botoxa?

Det börjar arta sig.

Har börjat bekanta mig med denna bloggtjänst och dess funktioner. Känner mig rätt nöjd med utformningen av min blogg nu, efter mycket huvudbry och arbete, men inget är laminerat ännu ... Jag blir glad för hjälpsamma synpunkter.

Min första text är upplagd. En humoristisk dikt. Så snart jag får någon typ av reaktion på den lägger jag upp en ny text.

Man och fru – ingen förstår mig som du!

Kom här nu vänner så ska jag berätta om min man.

Jag tror att ingen annan är så tjänstvillig som han.

Han är alltid lika redo att få rycka ut och hjälpa!

Men ibland kan jag nog tycka det blir mera som att stjälpa!

_ _ _

Igår kom jag tillbaka ifrån jobbet ganska tagen.

Jag hade gått omkring och längtat hem mest hela dagen.

I köket stod min klippa och lade upp på faten.

Jag ställde mig helt nära och luktade på maten.

”Välkommen hit hem, min kära fru!

Är det något jag kan göra för dig nu?”

”Ja, det skulle göra gott att bara ta en stund och prata.”

”Men då går jag och hämtar grannen, för han tjattrar som en skata!”

”Jaha, tack, det var det, det...”

_ _ _

Efter maten fick vi äntligen lite tid att ta det lugnt.

Maken gick till TV-soffan och där satte han sig tungt.

Jag gick tacksamt efter och kröp upp så tätt intill.

Han ville genast veta: ”Är det någonting du vill?

Säg mig vad du önskar, min kära fru!

Är det något jag kan göra för dig nu?”

”Nej, nu känner jag nog bara för att sitta här och mysa.”

”Men då går jag och hämtar filten, så slipper du att frysa!”

”Jaha, tack, det var det, det...”

_ _ _

Själv gick han iväg, att ta itu med disk och stök,

Men till slut kom han tillbaka in från vårat kök.

Jag gav honom en tacksam kram: ”Du är en svärmorsdröm!”

Han log så varmt men duckade sen undan mitt beröm.

”Berätta hur det är, min kära fru!

Är det något jag kan göra för dig nu?”

”Jo, jag vill nog inget hellre än att stanna här och kela.”

”Men då går jag och hämtar katten, så löser sig det hela!”

”Jaha, tack, det var det, det...”

_ _ _

Han kom in till mig i badrummet en stund senare.

Jag hade borstat tänder tills de aldrig varit renare.

Då gick han fram till spegeln för att torka bort all imma.

Där möttes våra blickar; han såg mina ögon glimma.

”Önskar du nå’t mer, min kära fru?

Är det något jag kan göra för dig nu?”

”Nej, nu kan det va’ min tur, jag vill gärna ge en kyss!”

”Men då går jag och hämtar lillan, hon vaknade ju nyss!”

”Jaha, tack, det var det, det...”

_ _ _

Jag kramade och pussade och busade med ungarna

och läste för dem sagor om prinsessorna och kungarna

Men till slut så sov de alla, de kära små liven.

Då började jag faktiskt att känna mig uppgiven.

_ _ _

Jag tänkte om min make: ”Att han aldrig kan förstå!”

Försökte gå förbi och smita undan till vårt rum.

Men han ställde sig i vägen, och lät mig inte gå.

Visst kan han va’ trög ibland – men inte är han dum.

”Har jag gjort något fel, du verkar nästan stött?”

”Nej, förlåt mig kära man, jag är nog bara trött.

Jag tror att det är dags för mig att krypa ned i sängen.”

”Men då går jag och gör det samma, för nu fattar jag poängen!”

”Joho, tack, det tror jag, det...”

_ _ _

Men – så märkligt – när jag sitter här och delar allt med er,

det är som om i efterhand man mycket bättre ser.

Inte blev allting som jag tänkt mig det direkt...

Men sällan har en eftermiddag varit mer perfekt!

Jag fick en pratstund med grannen

– oj, vad han är rolig, den mannen.

Jag satt och myste under vår fina filt,

ja, den som är rutig som en kilt.

Jag kelade ett tag med katten;

slät som sammet, svart som natten.

Jag fick kyssa och krama våran lilla

– tro mig, det är inte alls så illa.

Och när maken väl fattade poängen...

ja, hm, vi hade ganska trevligt i sängen...

Jag är trots allt så lycklig, därför att det blev just han!

Nu ska jag skynda hem igen, och säga till min man:

”Ingen kan så nå mig, ingen kan förstå mig – som du!

Det har jag lärt mig nu...”

Syfte?

Jaha, ja. Den här bloggen är tänkt att vara min egen sida på nätet. Främst tänker jag använda den till att lägga upp mina egna texter (noveller, dikter, m.m.). Sedan kommer det säkert en och annan fundering -- djup, galen, rolig eller alltihop.

Vi får se vad som händer och hur det kommer att fungera.

Jaha, nu har jag min egen sida.

Vi får se vad (om) det blir av detta. Nu är det sent ...