torsdag, mars 29, 2012

Mån-åh-låg


Ditt strålande ansikte kan göra mig till poet
För det är något utav det vackraste jag vet

Ibland är du ny, ibland full, ibland halv
Men alltid så ensam på ditt himlavalv

Jag vet ett ansikte, lika vackert som ditt
Vet också så väl, det kan aldrig bli mitt

Jag älskar att vandra under ditt fulla sken
men sörjer så djupt: jag går där alltid allén

Vådan av …


Så hade den äntligen kommit, dagen för VD:ns årliga besök i Östra Avdelningen. Maximilian Heibriis, chef för Mellansektorn, ansvarade för dagens program och skulle leda presentationen. Han tog själv emot VD:n i dörren.
”Goddag, goddag, välkommen!”
”Tack, Max. Är gänget samlat?”
”De är här allihop och alla är redo att visa vad de går i.”
”För.”
”Va?”
”Vad de går för, menar du kanske?”
”Ja just precis, som sagt! Jag har samtalat med dem via mejl de senaste månaderna för att försäkra mig om att de har något intressant och säljande att presentera idag.”
”Via mejl? Har det gått bra? Du vet vad jag har sagt till dig: Du blir lite svårbegriplig i dina texter ibland.”
”Äsch! Det har gått jättebra! Det här är jordnära människor, precis som jag. Kommatering och annat sånt tjafs är inget som spelar någon roll för dem, det är orden som är viktiga, och är det något jag vågar säga om den här skaran så är det att de tar mig på orden. Jag har mycket plikttrogna unders... underlydande.”
”Jaha, ja, vi får se …” VD:n vände sig om: ”Låt mig presentera Styrelseordförande Rickard Lindberg, som är med mig idag.”
”Goddag, goddag, välkommen!”