Olé! – Qué?

Jag är gammal och grå

och jag väger som två

Du tror mig väl knappt när du hör det

men en gång var jag ung

bara hälften så tung

De’e aptiten och tiden som gör det

Tänk, en gång var jag rik

egen båt; egen vik!

och alltid omsvärmad av flickor

Men nu finns inte en

som vill vara min vän

bortsett från två tomma fickor

Jag har varit så snygg

gick där rak i min rygg

På den tiden då var jag rätt nöjd

Men åren har gått

och idag är jag blott

skrynklig och fetlagd och böjd

Så nu tänker jag på

hur frisk jag var då

så snabb och så smidig och stark

Men något har hänt

Jag är nu patient

hos en bänk av betong i en park

Har det blivit en pärs

att ta del av min vers?

Kanske ljusnar det nu till finalen?

Men min tid rinner ut

denna visa tar slut

Du får själv hitta på sensmoralen...

(x_x)