Fängslad och kringränd av en imaginär mur av tegel
nedsjunken i gyttja kan jag inte komma loss
Ensam i natten, hittar ingen stig att gå
Reflektionen i glaset till kajutan
är nog bara en hägring
En lag utan
regel
Men i rutan
glimtar en egen fägring
Det är visst en till här i skutan
Ensam är vilsen, men med dig är vi två
Det jag själv inte kunde blir en barnlek för oss
Nu lättar vi ankar och lämnar hamnen för fulla segel
Jag älskar den här dikten!
SvaraRaderaDen är så bra!