Ligger lågt ...

P.g.a. att jag för närvarande sover dåligt på nätterna är jag inte särskilt aktiv på eftermiddagarna efter jobbet. Det går ut över aktiviteten på denna blogg, men jag kommer nog igen så småningom.

Det kommer att dyka upp en ny novell här, så snart jag kan offentliggöra den.

I bästa fall är det inte heller så långt kvar till att vi har Vildsint Skymningslandet i tryck.

Vi hörs.   /Olle

Vad fattas dig, broder?

Där var det igen. Klottrat på badrumsväggen. En lång rad av bokstäver huller om buller. Precis som på papperslapparna han tryckt i mina händer. Då, när han tittade på mig med det där bedjande uttrycket i ögonen. Som om något fattades honom. Min bror. Vad skulle fattas? Har jag inte gjort allt för honom?

Duschvisa

När jag smyger i bushen,

då hörs det inte ett knyst.

Men när jag står i duschen,

då kan jag inte va’ tyst!

När jag kryper på ängen,

ej ett grässtrå synes gunga.

Men när jag är i bassängen,

så måste jag bara få sjunga!

"Bathtime" by Paul Brentnall,
from freedigitalphotos.net

När jag rör mig om natten,

då ingen alls mig märker.

Men när jag spolas av vatten,

jag väsnas så öronen värker!

Visa mig guldet som blänker,

det frestar mig inte en gång.

Men när jag plaskar och stänker,

då måste jag sjunga en sång!

Hör jag så tigrar som ryter,

mig kan man inte skrämma.

Men när jag i badkaret flyter,

av rörelse darrar min stämma!

Om jag än brändes på bål,

jag skulle ej klaga alls.

Men när jag är löddrig av tvål,

då måste jag bara ge hals!

Gå inte!

Jag lyssnar när du säger: – Jag undrar så

vart i all världen det är jag borde gå

Man kan gå och fara på så många sätt

men är alla lika bra, kan alla leda rätt?

Ska man gå ensam eller följa efter andra?

Det är lätt att börja, men vad händer sen?

Ack, så förvirrande att genom livet vandra!

O, kan du inte råda mig, käre gamle vän?

Framåt, bakåt, höger eller vänster? – Nej!

Hjärtat, du går aldrig vilse om du stannar här hos mig!

Hör på nu när jag säger: jag undrar så

varför hela världen måste gå och gå

Irra, virra, bara för att komma rätt

Låt dig inte luras, när svaret är så lätt

Du behöver inte alls göra som de andra

Det som vi redan börjat kan vi göra om igen

Ska det va’ så tvunget att ge sig ut och vandra?

Säg, vad skulle fattas dig, du som har en vän?

Vi två – jag, du – vi kör vår egen grej!

Hjärtat, du går aldrig vilse om du stannar här hos mig!

Vakna, här är jag, kära du: hej!

Jag står ju här intill dig, ser du mig ej?

Säg nu – kan du? O, vill du inte bli min tjej?

Hjärtat, du går aldrig vilse om du stannar här med mig!

Hjärtat, du går aldrig vilse, för du stannar här med mig!

På vers, en rimmad saga: Om kungen, som fick kärlek jaga

Det var en gång en sagokung,

som var satt att över sitt rike vaka.

Men vår sagas kung var väldigt ung,

han hade ännu ej funnit nå’n maka.

Ynglingen fick ej någon ro i sin sal,

varje dag var för honom en plåga.

Ensamheten blev till hemska kval,

i längtan efter kärlekens låga.

Och plötsligt en dag hans tålamod brast;

i salen han kunde ej längre bli kvar.

Den natten en ryttare flydde med hast;

på morgonen riket kungalöst var.

Vid hovet blev stämningen bister:

Nu var goda råd dyra.

Man utnämnde snabbt en minister,

som i kungens namn fick styra.

Kvinnan, fasan och räddningen

I den vida skogen växer de höga träden tätt

och varje stig är smal.

Där finns bara någon enstaka solbelyst plätt,

eller lövtäckt sal.

En ung kvinna rör sig bland skuggorna.

Skogen beskrivs bäst som dunkel och skum.

Varhelst man trampar finns där en knagglig rot.

Varje gren på träden är knotig och krum

Och många av trädstammarna är svarta som sot.

Trevande med händer och fötter snubblar kvinnan framåt mellan träden.

Den Mörka rör på sig, börjar att hasa;

kravlar allt fortare fram.

Lämnar efter sig ett spår av ren fasa,

där mellan sten och stam.

Den unga kvinnan stelnar till, lyssnar, sniffar i luften. Fastän underlaget egentligen inte tillåter det börjar hon springa.

Tävlingsbidrag

Ja, nu är tävlingen "Vändpunkten" över på K1. Jag deltog med två bidrag. Eftersom man tävlar anonymt så kunde jag inte ha texterna uppe någon annanstans så länge tävlingen pågick.

Nu har jag publicerat mitt första bidrag här på bloggen. "Det behövde skrivas".

Nästa kommer snart också. Båda bidragen är också inlagda i samlingsboken "Kort och gott" på K1.

Jo, "Kvinnan, fasan och räddningen" kom fyra och "Det behövde skrivas" sjua bland femton tävlande bidrag. Personligen tycker jag att det var en hög och jämn nivå på de flesta bidrag. En trevlig tävling som leddes av en kär K1-profil: Marilin.

Samtliga bidrag kan läsas via denna länk.

Röstresultaten kan du se via denna länk.

Det behövde skrivas

Käraste

Idag har jag insett att det är så mycket som jag har lämnat osagt mellan oss i alldeles för många år. Det må vara i senaste laget, men nu känner jag att jag är redo att formulera de meningar som aldrig uttalades när de skulle. Nu slår det mig att det är över tjugo år sedan du senast fick ett brev av mig och jag önskar innerligt att jag hade skrivit till dig tidigare. Jag har mycket att ta igen.

Det jag vill göra nu på en gång är att be dig om förlåtelse. För så mycket. Förlåt mig för det hänsynslösa sätt på vilket jag en gång stövlade in och ställde ditt liv på ända. Jag kunde ha gjort allt så annorlunda då. Det är så mycket som hade kunnat vara annorlunda mellan oss idag.

Rebellens segertal

Förr, när jag var ung och naiv

så respekterade jag och lyssnade på auktoriteter

föräldrar och lärare styrde mitt liv

och Gud och regeringen och allt vad de heter

Men så började jag undra:

Vad visste väl dessa

om mig och hur mitt liv borde vara?

jag lät trummorna dundra

och liarna vässa

all auktoritet kunde flyga och fara

Jag tänkte att jag vet väl själv bäst

hur jag ska sköta det som är mitt

bara jag kan göra livet till en fest

och då måste jag få springa fritt

Ingen skulle få kväva mina lågor

jag rev varje mur och vall

jo, jag ville inte ens ha tak och golv

Men ack!
Nu driver jag för vind och vågor

det enda fria är mitt fall

och mycket snart slår min klocka tolv

Jag tänker nu tungt

på hur jag gått med väldiga kliv

mot just denna punkt

här, i ruinerna av mitt liv

****

Jag vandrar ensam med min egen lag

jag har gått dit jag trodde jag ville gå

Men en gång i tiden så vandrade jag

med andra som jag "naivt" lyssnade på

O, vad jag önskar att jag visste idag

allt det där som jag förstod då

Spegel med bakvänd regel

Fängslad och kringränd av en imaginär mur av tegel

nedsjunken i gyttja kan jag inte komma loss

Ensam i natten, hittar ingen stig att gå

Reflektionen i glaset till kajutan

är nog bara en hägring

En lag utan

regel

Men i rutan

glimtar en egen fägring

Det är visst en till här i skutan

Ensam är vilsen, men med dig är vi två

Det jag själv inte kunde blir en barnlek för oss

Nu lättar vi ankar och lämnar hamnen för fulla segel

Bara inte idag

Visst kan jag ibland glömma att jag är trött

har kanske sett och uppskattat de människor jag mött

Jag kan vara mig själv för ett slag

Bara inte idag

Nog kan det hända att jag går utanför min port

eller stannar hemma och faktiskt får nå’t gjort

utan att jag känner mig svag

Bara inte idag

Jag kan väl visst vara ohämmat social

öppet välkomna en medmänniska utan ångestkval

acceptera att sån är du, sån är jag

Bara inte idag

Men

Snart, snart ska jag ställa mig upp och ryta

befalla mig själv att gamla mönster bryta

Jag ska börja leva efter en ny lag

Bara inte idag