torsdag, mars 29, 2012

Mån-åh-låg


Ditt strålande ansikte kan göra mig till poet
För det är något utav det vackraste jag vet

Ibland är du ny, ibland full, ibland halv
Men alltid så ensam på ditt himlavalv

Jag vet ett ansikte, lika vackert som ditt
Vet också så väl, det kan aldrig bli mitt

Jag älskar att vandra under ditt fulla sken
men sörjer så djupt: jag går där alltid allén

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar