Karolina låste upp ytterdörren och klev in i hallen. Julius, som precis höll på att ställa in dammsugaren i städskåpet, vände sig om och log. ”Hej, älskling! Du är tidig. Hur var det på kontoret?”
”Jäktigt! Som alltid.” Hon sparkade av sig skorna och skyndade vidare in i lägenheten. ”Vi ska skriva nytt avtal redan i morgon och plötsligt inser jag att jag har hälften av alla nödvändiga papper här hemma. I femtioelva olika pärmar. Hoppas att allt finns där.”
Julius stängde skåpet och tog ett par steg efter henne. ”Oj, då! Kul! Jobbigt! Lugn, du hittar nog allt du behöver. Du är duktig på att spara papper, ju.” Hans halvkonstlade skratt lät dämpat, eftersom han vänt sig om igen. ”Jag går ned till tvättstugan ett ögonblick”, ropade han.
Karolina grymtade mekaniskt inifrån kontoret. Skrivbordet var i stort behov av att städas. De flesta papper som hon skulle behöva till imorgon satt säkert prydligt i pärmarna som stod i dubbla rader på hyllorna ovanför, men inte allt. Hon hade haft något framme häromdagen. Det fanns nu någonstans i röran. Lika bra att ta itu med skrivbordet på en gång.
