I den allmänna debatten om kreationism och evolutionism kan man inte undgå att stöta på ett ständigt återkommande argument från evolutionisterna: De flesta kristna tror på evolution. I denna artikel håller jag mig till hur situationen är i Sverige och åtminstone då är påståendet statistiskt korrekt. Det luriga här är att själva argumentationen återfinns i den många gånger outtalade slutsatsen: "... alltså går det alldeles utmärkt att vara kristen och tro på evolutionen."
Den slutsatsen är emellertid ett typexempel på hur fel det blir när man inte använder statistik rätt. Det finns ett särskilt begrepp för misstaget som har begåtts i det här fallet: Överlevnadsbias. (Från engelskans Survivorship/survival bias.) Är du obekant med begreppet rekommenderar jag att du slår upp det i någon källa, men jag kan här ge ett förtydligande exempel på hur detta kan te sig vid användning av statistik:
Efter andra världskrigets slut skulle man kunnat göra följande statistiska observation: "Av dem bland oss idag som har personlig erfarenhet av nazisternas koncentrationsläger har 100% överlevt dessa." Jag hoppas att du kan se det tokiga i att utifrån detta dra slutsatsen att man alltid överlever den erfarenheten!
Låt oss återgå till ämnet för denna artikel och titta på vad som för detta ämne kunde vara mer relevant statistik: Utan att gå in på siffror är det alldeles uppenbart att av alla dem i Sverige som "tror på evolutionen" är den stora majoriteten inte kristna. I denna grupp går det också att hitta en, för vår diskussion inte obetydlig, skara som någon gång tidigare har räknat sig som kristna. Om vi i stället tittar på dem som för närvarande är ungjordskreationister, så är en avgörande majoritet av dessa bekännande kristna.
Låt mig framhålla att jag definitivt inte är ute efter att göra mig lustig eller raljera här. Nej, det jag önskar att var och en som läser detta ska vara villig att se på ämnet ur alla vinklar och med ogrumlade ögon. Ty för mig är detta en fråga på liv och död! Trots att, som det har konstaterats i debatten, frågan i sig inte är frälsningsavgörande. Den är nämligen så påtagligt avgörande för vilka (och därmed även hur många) som kan hitta en plats i skaran av bekännande kristna inom våra församlingar.
Tillåt mig att illustrera genom att använda mig själv som ett exempel. Jag är skapligt bevandrad i Bibeln, bland annat genom att jag har läst den rakt igenom flera gånger. Jag har dessutom läst naturvetenskap på gymnasiet och har än idag ett intresse (på amatörnivå) för vetenskap. För mig är det en omöjlighet att förena den Guds-, människo-, historie- och världsbild som Bibeln ger mig, med motsvarande bild som evolutionsteorin (eller som någon evolutionsteori) presenterar. Om jag aldrig kommit i kontakt med kreationismen som rörelse (i mitt fall skedde det i ungdomen) och där fått validerat både teologiskt och vetenskapligt det som jag läser i Bibeln, är min gissning att vare sig Bibeln eller kristendomen hade varit särskilt intressant för mig idag. Det hör nämligen till min personlighet att jag inte medvetet kan hålla mig med flera inbördes motsägelsefulla verklighetsuppfattningar. Något jag också menar mig finna stöd för i Skrifterna.
Bibeln hymlar inte med att evangeliet är en "stötesten för judarna" - syftande på den tidens statusreligiösa eller självrättfärdiga - och en "dårskap för grekerna" - syftande på den tidens världsligt visa - men jag för min del kan inte i Bibeln hitta en enda gudfruktig person som själv uppfattade sin tro som irrationell eller inkonsekvent. (Trots att alla uppenbarligen betraktade Skrifterna - det givna underlaget för tron - som Guds Ord och därmed höll det för sant.)
Så trots att det i våra församlingar idag finns en majoritet som antingen på grund av okunskap i båda ämnena tror att Bibeln och evolutionen kan förenas, eller som förkastar huvudparten av Bibeln såsom irrelevant för kristna idag, eller som frodas av att jonglera oförenliga verklighetsuppfattningar, så framstår det för mig som att en mycket stor del av Sveriges befolkning inte går att passa in i dessa grupper. Ett fåtal av oss har förmått att hitta en alternativ hållning i kreationismen, som låter oss leva med en välfungerande kristen tro. Samtidigt får vi ofta stå ut med att motarbetas och/eller behandlas som andra klassens medlemmar av våra trossyskon och vi kan få intrycket att de flesta inte vill att det ska finnas någon plats för sådana som oss i kyrkan. Tyvärr, som jag ser det, får majoriteten av oss som inte kan hantera att leva med en inkonsekvent världsuppfattning aldrig ens chansen att hitta ett alternativ till detta inom dagens kristendom, varvid de vänder sig bort från den. Något som jag anser bekräftas av hur många i synnerhet andra generationens kristna det är som lämnar tron och hur få av någon generations ateister eller agnostiker det är som tycker sig kunna hitta någon relevans i det evangelium de presenteras för.
För att summera: Jag och många med mig kämpar för kreationismen, inte för att vi är roade av att vara bråkstakar, utan för att vi ser det som livsavgörande för kyrkan i Sverige att vi återvänder till en rationell och konsekvent kristen tro grundad i gudsfruktan och en respekt för Guds Ord. Därmed blir det alltså även livsavgörande att vi betraktar Bibelns undervisning ("Guds särskilda uppenbarelse") som den givna utgångspunkten när vi ska studera Guds Skapelse ("Guds allmänna uppenbarelse").
P.S. Om du vill ta del av fler tankar kring inkonsekvent tro och få veta hur ateismens "missionärer" ser på detta, rekommenderar jag att du tittar på följande youtubefilm:
