Det går att motivera en kreationistisk verklighetsuppfattning på många sätt, men jag menar att det enklaste sättet att närma sig den är från endera av två synbarligen skilda håll: det vetenskapsmotiverade eller det bibelmotiverade. Båda är lika giltiga och nödvändiga, de måste förenas för att formulera en specifikt kristen kreationism, men de hämtar sin respektive motivering ur två olika källor, och många har hittat in i kreationismen från endera av dessa håll.
I det ena fallet har man observerat världen man lever i med vetenskapliga metoder och utifrån observationerna kommit fram till slutsatsen att det observerade måste ha designats och framställts av en oerhört kreativ och mäktig skapare, som man därför vill lära sig mer om. I det andra fallet har man börjat med att läsa om en namngiven Skapare i Bibeln och kommit fram till slutsatsen att den beskrivna skapelsen handlar om just den värld man själv lever i, och att allt däri därför måste relateras till skapelseberättelsen och Skaparen.
Själv kom jag ursprungligen in i kreationismen utifrån den senare motiveringen. Jag har sammanställt tre texter där jag försöker beskriva varför jag uppfattar att Bibeln motiverar det som många specifikt kallar en ungjords-kreationistisk hållning.
Del 1: Presentation och personligt vittnesbörd av en kreationist.
Jag är kreationist och det har jag varit så länge jag kan minnas. Från början visste jag förstås inte att jag var kreationist. Det ordet lärde jag mig först en bit in i tonåren, när jag kom i kontakt med kreationism som rörelse, men det var inte kontakten med den rörelsen som gjorde mig till kreationist, det var jag redan. Så småningom ska jag berätta varför jag fortfarande är det idag, men först berättar jag hur jag blev det och varför jag har anslutit mig till den offentliga rörelsen.
Jag föddes in i tron, men gjorde den till min.
Jag är född i en kristen familj och introducerades tidigt för bibelberättelser och även in i den kristna församlingen och undervisningen och fick därigenom möta Gud. Mina föräldrar har berättat att jag som liten bad en överlåtelsebön till Gud med dem – det var på mitt initiativ, inget de påtvingade mig. Jag lät också döpa mig så tidigt som i lågstadiet om jag inte minns fel – återigen på mitt initiativ. Mina föräldrar tyckte att jag skulle vänta längre – så jag väntade en hel sommar! Efter ett sommarläger, där det återigen undervisades om dopet, hade jag anmält att jag ville döpas. När de fick veta detta hindrade de mig inte. Jag har alltså trott på och tillhört Gud så länge jag kan minnas.
Jag har lika länge trott att Bibeln är Guds ord och därmed Sanning. Lite senare, men ännu som barn blev jag också en bibelläsare som läste hela Bibeln. Det kom sig faktiskt också av ett läger. Jag tror att tiden var sent mellanstadium eller tidigt högstadium. En annan lägerdeltagare som var yngre och kom från ett ickekristet hem berättade att hon läst hela Bibeln. Det fick mig att lite ”stå där med skammen” – inom mig – att jag som var kristen sedan länge inte gjort det ännu, så det var något som jag rättade till.
En parentes: Jag skriver inget av detta för att framhålla mig som en ”framstående” kristen i någon som helst betydelse – det vore orätt av mig att göra det. Jag har inte precis varit så hängiven, rättfärdig, kärleksfull eller aktiv i mitt kristna liv som jag skulle önska, men jag är övertygad om att Gud tog mig i sin hand redan när jag som liten överlät mig och jag tror att han av nåd då gav mig en grundläggande tro, som visat sig hålla fram till idag. Äran för det är helt Guds.
När jag lärde mig vad Bibeln berättar om skapelsen tog jag det givetvis som en sanning att Gud har skapat världen i enlighet med det som Bibeln berättar. Därmed var jag kreationist. Jag visste som sagt inte ännu att jag var det, för det ordet i den specifika formen kommer inte från Bibeln, för på Bibelns tid var det inte nödvändigt med "kreationism" som en specifik rörelse. Jag var bara Guds- och Bibeltroende. (Ordet kreationism kommer från engelskans creationism, som i sin tur kommer från ordet creation, som betyder skapelse. Det handlar om att tro på Bibelns skapelseberättelse.)
Jag lärde mig att jag är kreationist.
Jag hade alltså en tro i mitt hjärta, men den var ännu inte rotad i alla aspekter av livet. När jag i skolan på allvar presenterades för evolutionsteorin tillsammans med alla dess tillhörande beskrivningar av världen, dess ursprung, ålder och så vidare, blev min tro för första gången prövad på allvar. Jag kunde inte förena det som Bibeln lär med utvecklingsläran. Generellt upplevde jag dock även skolan som en kunskaps- och sanningsgivare. Detta fick mig inte att omedelbart överge min tro, vare sig i helhet eller i delar. I stället vände jag mig till Gud och bad om hjälp att hantera denna konflikt mellan skolundervisningen – och samhällets världsbild – och Bibelns undervisning.
Inte långt efter detta kom jag i kontakt med kreationismen och den förening som nu kallas Genesis, något som jag upplevde som mitt bönesvar. Här fick jag hjälp att se att den världsbild som Bibeln ger är helt förenlig med – nej, inte utvecklingslärans världsbild, men däremot – de faktiska observationer vi kan göra av världen. Då lärde jag mig också att jag var kreationist, eftersom jag höll fast vid min tro på Bibelns skapelseberättelse som den sanna skildringen av alltings ursprung – av Skapelsen.
Mitt förhållande till verklighet och sanning.
Jag har det förhållningssättet att det som jag och som människan i allmänhet kan observera med våra egna sinnen direkt, men även i förlängningen via hjälpmedel som kikare, mikroskop, våg, termometer och så vidare till avancerad elektronisk utrustning med mera – att det är allt detta som i stor utsträckning lär oss om vår verklighet. Detta är såklart inte alltid så enkelt som det kan låta, utan det förutsätter att vi kan rätt avläsa och förstå observationerna och att vi kan göra rätta tolkningar när vi sammanställer observationer. Som osäkrast blir det när vi försöker dra slutsatser om sådant vi inte kan observera, till exempel historia, baserat på det vi kan observera. Det finns alltid utrymme att rätta sin verklighetsbild efter nya observationer.
Jag vill ändå poängtera att praktiskt taget allt av det som jag kan observera betraktar jag som objektivt sant – verkligheten alltså. Samma sak gäller förstås också mycket som andra har observerat och delat med sig av. Då får gärna observationerna ha gjorts ur så många perspektiv som möjligt och med alla relevanta sinnen inblandade, liksom att observationerna sammanställts med hjälp av alla våra mentala resurser, som intellektet, tidigare erfarenheter, jämförelser med andras observationer och så vidare.
Mitt förhållningssätt till Bibeln är att den också är sann och visar oss verkligheten. Detta utifrån att den är en uppenbarelse given till oss – via mänskliga mellanhänder, som delger oss sin verklighetsuppfattning – men ytterst från Gud, den som faktiskt har skapat vår verklighet. Förhållningssättet är inte taget ur luften, utan är baserat på vittnesbörd från för mig trovärdiga människor både i min observerbara verklighet och vidare tillbaka genom historien. Utöver detta också genom min egen upplevelse av uppenbarelse när jag läser Bibeln.
För min del betvivlar jag ändå att jag hade kunnat hålla fast vid min tro på Bibeln som sann uppenbarelse, om jag hade uppfattat det som att den verklighet mina sinnens observationer visar mig inte överensstämde med uppenbarelsen. Det var till och med så att den verklighetsbild som jag fick presenterad indirekt, genom det som andra människor hävdade att man kunde observera, var nog för att skaka min tro.
Det som Genesis än idag hjälper mig med, är att hålla isär och hålla god reda på vad som är faktiska observationer och vad som är tolkningar, och dessutom att se att de flesta av de rimligaste tolkningarna överensstämmer väl med Bibeln. Bibeln – utan att i sig vara skriven som en vetenskaplig text – kan till och med hjälpa oss att formulera de rimligaste och bästa tolkningarna av det vi observerar med våra sinnen och olika mätinstrument. Jag är väl medveten om att många andra inte håller med om detta, men det är vad min summerade verklighetsbild, sinnenas vittnesbörd väl inkluderade, säger till mig.
Min uppfattning om verkligheten i förhållande till evolutionsteorin.
När vi vill skapa vår verklighetsuppfattning baserad på observationer vänder vi oss ofta till vetenskapen. Den använder etablerade metoder för observationerna och även för formulerandet av teorier baserade på observationerna. Det behöver inte betyda att teorierna stämmer, men i många vetenskapliga sammanhang är det ganska lätt att pröva teorier och förkasta dem som inte fungerar. Matematik kan sägas vara en ganska exakt vetenskap, med stor konsensus om vilka teorier som fungerar. Historia kommer alltid att vara en mycket mer osäker vetenskap. Vi vill fortfarande använda de vetenskapliga observationer vi finner lämpliga och formulera teorier, men eftersom vi inte kan pröva en teori genom direkta observationer av forntiden, kommer svaren vi lägger fram i hög grad färgas av vars och ens befintliga världs- och historiebild och därmed skilja sig mycket mellan olika personer.
Min uppfattning är att evolutionsteorin – hur populär den än är – kan förkastas baserat på rent vetenskapliga observationer och slutsatser. Jag saknar dock sådana akademiska poäng, avhandlingar i mitt namn, minne eller dylikt som skulle göra mig skicklig att presentera dessa observationer och slutsatser. Även om en stor omfattning av dem egentligen är väldigt simpla, kommer jag inte gå in på dem här. Den vetenskapliga och sakliga bevisföring jag förlitar mig på presenteras bättre av föreningen Genesis, bland annat i deras tidskrift med samma namn, eller på hemsidan Genesis.nu .
Min djupaste motivering för att vara kreationist.
Alltså, även om jag till min natur är noga med rationalitet i tanke och observationer och sedan länge är en ivrig läsare av Genesis, så är det inte främst på vetenskapliga grunder som jag retroaktivt kan sätta etiketten ”ungjordskreationist” redan på det barn jag en gång var. Den främsta motiveringen var och förblir min övertygelse att denna hållning är den enda jag kan ha utifrån Bibelns texter.
Som barn hade jag så klart inte kunnat motivera detta så tydligt och omfattande som jag nu tycker att jag kan göra, men min uppfattning av bibeltexterna är på många sätt anmärkningsvärt konstant. Detta trots att jag har en betydligt större bibelkunskap nu, som jag tillgodogjort mig genom egen läsning såväl som genom studievägledningar, predikningar, samtal, "andliga” böcker samt en termins bibelskola.
Jag vill också tillägga att jag har läst en ganska stor mängd olika böcker under min livstid. Av olika slag, men det mesta har varit skönlitteratur, framför allt fantasy och sci-fi. De flesta av dessa böcker har inte sagt jättemycket om den verkliga verkligheten och i än mindre grad direkt om Bibeln i sig, men jag menar att jag har lärt mig en hel del om att läsa och tolka texter i allmänhet. Inklusive sådant som att förstå vad författaren ville få sagt med texten och att ge utrymme för att den verklighetsbild som författaren utgår ifrån kan skilja sig från den jag själv besitter.
I del 2 i denna serie tänker jag fördjupa mig i hur min läsning av Bibeln och dess berättelser "tvingar" mig att vara kreationist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar